Brun dvärgpudel
Född: 26 september, 2002
Ägare: Olivia Widmark
Tävlar i: Pensionerad agilityhund

DEN VILDA JULKLAPPEN
Julen 2002 fick jag den bästa julklappen någonsin. En helt vild brun dvärgpudel, som med en röd rosett sprang rakt genom huset och tog tag i julgransmattan och skakade så att hela julgranen nästan tippade. På det viset har det fortsatt! Han är väldigt orädd och självsäker på sig själv. Han är ju bäst och det vet han om också! 

AGILITYKARRIÄREN
När han var 11,5 månader gammal gick vi vår första helgkurs i agility och var därmed fast i agilitynätet! Bruno älskade det och det gjorde så klart även jag och min mamma! Detta var hösten 2003, sommaren efter gjorde vi vår tävlingsdebut på Norrlandsveckan i Piteå… detta gick inte så bra. Av 9 lopp kom vi i mål en enda gång. För det mesta var Bruno i något tält, på parkeringen, i skogen eller någon helt annanstans. Farten fanns ju och det var ju himla skoj, så vi kämpade vidare! På Brunos 2-årsdag befann vi oss i Ö-vik och då var det helt plötsligt någonting som lossnade. För första gången fick vi till ett felfritt lopp, och en stund senare ännu ett. Det blev våra två första vinster och första pinnar! Det var en häftig dag!

Efter det rullade det bara på och år 2006 hade vi klättrat upp till klass 3. För det mesta var det hit eller shit som gällde. Antingen disk eller en bra placering, och det är precis så jag vill ha det! Det ska gå undan, det ska vara glädje och man ska måsta ge allt för att hinna med!
På meritlistan har Bruno flera topplaceringar på listor som Årets agilitypudel och Norrlands agilitypudel, medaljer på DM, U-DM, Pudel-SM, U-SM och 4 SM-kval (2007-2010)

NUTIDEN OCH FRAMTIDEN
Hösten 2009 märkte vi att Bruno började halta och tog hjälp av veterinärer och sjukgymnastik för att hitta en lösning. När jag flyttade hem från London våren 2010 verkade det rätt hoppfullt, men trots en massa rehabilitering som borde hjälpa så blev han inte nog bra att klara av agilityträningen.

Just nu lever Bruno livet som en glad pensionär med bus i skogen istället för på agilitybanan och det hoppas jag att han ska få fortsätta med i många år framöver! Han är glad prick som sprider glädje på ett sätt som bara han kan! Vår älskade lilla galenpanna!